Att tanka pa att ga hem gor mig slightly deprimerad. Jag ska fatta mig kort. For nagra veckor sedan var jag ivrig, sedan blev jag ledsen, nu ar jag helt enkelt nedslagen. Hur kan aret redan vara over? Hur ska jag kunna starta skolan igen i Sverige utan att forlora all min livslust? Haha. Just nu kan jag bara hoppas att det inte kommer handa. Baaaaaah! Sjalvklart ser jag fram emot att traffa alla hemma, men allt annat da? Jag kommer sakna sa mycket har. Aven om jag kan komma tillbaka kommer det aldrig bli samma sak...
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar